Igår hade vi den nästsista bordsmässan någonsin, eller egentligen sätter vi den på paus, själv är jag kritisk till att den kommer återuppstå, men man vet ju aldrig... Hur som helst så var kvällens tema: Tvivel-Tillit.

Vad är tvivel? Vad är tillit? Är de motsatspar?

Hur botar man tvivel? Med bevis? Man pratar ju ofta om Tomas tvivlaren när det gäller tvivel. Att han behövde känna på Jesu sår för att vara säker på att det var han, vara säker på att det var han och att han hade uppstått från det döda. Jesus säger: Saliga är de som inte har sett men tror ändå. Behöver du bevis för att tro? Behöver du bevis för att känna tillit? Är inte tillit just det att man vågar tro, utan bevis? Att man bara tror?

Hur kan man kunna bevara sin tillit utan kraftiga bevis och trots att livet ibland rämnar? Hur gör du för att bevara din tillit?

Hur vi handskas med tilliten hör ju även samman med vår erfarenhet. Barn som inte har så stor erfarenhet av livets motgångar har ofta stor tillit till föräldrar och andra vuxna. Men nånstans på vägen kommer den tilliten försvinna. För människor är bristfälliga. Vi kommer inte alltid göra oss förtjänta av tilliten, tyvärr. Men man får inte blanda ihop Gud med människan. Gud sviker inte, Gud kan man lita på oavsett vad som händer. Hos Honom kan vi bevara vår tillit, oavsett.

Men var det inte det Adam och Eva miste den där dagen i paradiset? Eller rättare sagt, satte tilliten till någon annan? Nämligen sig själva? Nä, nu behöver vi inte Gud, vi klarar oss själva. Kan sälv, som jag sa när jag var liten... Och sen gick det bara utför...

Jag tror att vi behöver Gud, men det är inte alltid så lätt att behålla tilliten, det håller jag med om. Mitt bästa råd är genom den dagliga bönen, även när Gud känns långt borta och allt bara rämnar. Håller jag ut i bönen så märker jag att förr eller senare att Gud finns där, finns där för mig och lämnar mig aldrig. Det är när jag tror att jag klarar allt själv, eller när jag inte vill lyssna på Gud som det går åt skogen...

Fast det kanske är svårare att hålla fast vid Gud när det går bra? Om allt bara flyter så varför behöver jag då Gud? Kanske för att jag mig själv tar åt mig äran och tänker inte på att det är Gud jag har att tacka för att det går så bra? Gud finns med både i framgång och nedgång och däremellan.

Tack Gud för Din Kärlek, Tack för att Du finns här för oss och att Du aldrig lämnar oss. Tack för att du finns, fastän Du ibland känns långt borta. Hjälp oss att hålla fast vid vår tro, även när det kommer svåra tider. Och hjälp oss också att hålla fast vid vår tro, även när det kommer bra tider. I Jesu namn. Amen.